Efter uppbrottet
För människor som inte varit utsatta för övergrepp, är det lätt att tro att bara för att övergreppen inte längre pågår, är allt bra igen. Men så är det inte.
För många kvinnor blir det en lång resa genom minnen och förlorade år, innan de kan lägga händelserna bakom sig. Men den är värd all möda - på andra sidan väntar livet. Många kvinnor vittnar om att det är den psykiska misshandeln som sätter djupast spår i själen. Slag och sparkar lämnar blåmärken som försvinner med tiden, men skadorna som uppstår inombords läker inte lika fort. Fysiskt våld kan naturligtvis även det skapa svåra trauman hos den som utsätts för det, men det är ofta så att tankarna på varför man blev utsatt känns mer överväldigande än själva våldet. Det finns även misshandlade kvinnor som går vidare i livet utan några men, och det misstolkas lätt som att de överdrivit sina upplevelser. Det är då viktigt att förstå att alla kvinnor inte reagerar likadant på liknande upplevelser. Att klara sig igenom ett trauma utan att bryta ihop har inget med att vara "duktig" eller "stark" att göra. Precis som människor ser olika ut på utsidan, gör vi även det på insidan. Därför reagerar vi olika, och inget sätt är mer rätt än något annat. Det är helt okej om du bryter ihop och är ledsen, likaså om du snabbt kommer igenom vad som hänt dig. Alla reagerar olika på våld Rikskvinnocentrum i Uppsala, som är en specialistenhet inom sjukvården för kvinnor som utsatts för misshandel och våldtäkt, talar på sin hemsida om hur olika vi reagerar på våld. De skriver: "Människor reagerar på våld och hot på en rad olika sätt och kan reagera olika på likartade händelser. Somliga reagerar omedelbart - för andra kan reaktionen dröja, till och med flera år. Att uppleva en svår händelse kan påverka flera delar av din personlighet. Reaktionerna är naturligtvis individuella, men det finns många känslor och yttringar som är gemensamma för våldsoffer, speciellt vid upprepat pågående våld." Exempel på reaktioner kan vara:
Det är vanligt att kvinnor som varit utsatta för våld behöver gå och prata med någon, för att bearbeta minnen, bryta onda cirklar och få tillbaka sin självkänsla. Om du vänder dig till din vårdcentral för att söka hjälp, tänk på att alla läkare inte är på det klara med vilket stort förtroende du ger dem, när du berättar om vad som hänt dig. Bli därför inte avskräckt om han eller hon inte tar dig på tillräckligt allvar. Det betyder enbart att läkaren inte har kunskaper om hur livet för en misshandlad kvinna kan se ut - inte att dina problem är obetydliga. Att samla nya krafter i ett läge där sjukvården inte har bemött dig på rätt sätt kan vara svårt, men försök hitta styrka och vänd dig till en annan läkare. Många av dem, kvinnor som män, förstår dina problem och kan hänvisa dig till en psykolog eller annan samtalspartner. Du är välkommen att höra av dig till oss i kvinnojouren för råd och stödsamtal. Trivs du inte med den person du blir hänvisad till, be att få byta. Det är viktigt att du känner dig väl till mods med den människa som ska hjälpa dig. Tänk på att sjukvården är till för din skull! Hos psykologen Ett besök hos en psykolog eller annan samtalspartner är inte något att oroa sig för eller skämmas över. Många människor kommer någon gång i sitt liv att gå i samtalsterapi, på grund av att de råkat ut för olika händelser som de behöver hjälp med att reda ut. Det kan röra sig om allt från en närståendes bortfall, till att du fått en allvarlig sjukdom eller har problem i äktenskapet. Ingen kommer att veta varför just du sitter i väntrummet. Psykologen har tystnadsplikt, så du kan lita på att det du säger under terapin stannar mellan er. Oftast går ett besök till ungefär som när du träffar en vän. Ni sitter i ett rum för er själva, och psykologen frågar hur du mår eller om det är något särskilt du tänker på. Sedan rullar samtalet på. Du pratar och psykologen lyssnar och ställer då och då följdfrågor. Har du svårt att få orden ur dig hjälper psykologen till med sina frågor. Känns något för jobbigt att prata om är det bara att säga det. Var inte rädd för att gråta om du känner det välla upp. Psykologer har både sett och hört det mesta innan dig - du behöver inte vara rädd för att de ska trilla av stolen för det du gör eller berättar. Olika psykologer har olika metoder för att få dig att börja må bättre. Vissa vill med sina frågor leda in dig på rätt spår, så att du själv ser vad dina problem beror på och hur du kan lösa dem. Andra är mer rättframma och ställer tankeväckande frågor. Ytterligare andra fokuserar enbart på vad du har för problem och hur de kan lösas, inte varför du har dem. Som vi sa tidigare, trivs du inte med din psykolog eller hennes/hans arbetssätt, så be läkaren som skrev remissen om en annan samtalspartner. Det har ingen betydelse varför du inte trivs, även om sjukvården kanske frågar dig varför du vill byta. Har du inget bra svar, utan bara en känsla i maggropen - säg det. Det ska räcka för att du ska få byta samtalspartner. Råd och stöd samtal på Kvinnojouren Hos Kvinnojouren kan du komma på samtal även efter att du brytit upp med din partner. Vi kan ge råd och stöd om hur du går vidare, vilka andra kontakter som du behöver ta, ge tips på advokater eller olika myndigheter du behöver vända dig till. Hos oss kan du även få möjlighet att prata igenom allt som har varit, om allt våld och alla kränkningar som har skett. Det är ofta viktigt att man får tillfälle att "prata av" sig och ibland kan det vara skönt att inte har nån som är partisk eller kommer med åsikter. Vi lyssnar och ger råd och stöd utifrån de erfarenheterna som vi har. Antidepressiva läkemedel Är du deprimerad när du söker hjälp på vårdcentralen eller när du är hos psykologen, kan det hända att de frågar dig om du vill ha antidepressiv medicin. Känn efter hur du känner inför att äta sådan medicin, och be om betänketid om du inte kan svara direkt. Om du har funderingar kring vad det innebär - fråga läkaren. Ett vanligt tankefel kring antidepressiva mediciner är att "tar jag dem så finns ju problemet kvar inuti mig - och inget är egentligen löst". Men det finns ingen motsättning mellan att äta antidepressiv medicin och samtidigt gå i samtalsterapi. Ibland kan det till och med vara nödvändigt att äta medicin, för att man ska må så pass bra att terapibehandlingen får effekt. Vi i kvinnojouren kan inte råda dig till vare sig det ena eller andra. Prata med din läkare och gör sedan som du finner bäst. |
Telefonjouren
013-13 43 84