Kvinnojourerna i Sverige har under årtionden vittnat om att familjerätten i Sverige inte tar våld mot kvinnor och barn i nära relation på allvar. Detta är ovärdigt ett land som säger sig värna om kvinnofrid och som har skrivit under barnkonventionen.

Sedan de första kvinnojourerna startades på 70-talet har mycket hänt. Mäns våld mot kvinnor har kommit upp på den politiska dagordningen och livsavgörande kvinnofridslagar har kommit till. Jämställdheten inom familjen har också förbättrats. Roks applåderar faktumet att dagens män i högre utsträckning än tidigare tar ansvar för och vill umgås med sina barn.

Men vi måste inse att det finns fall där gemensam vårdnad inte fungerar. Dagens regelverk förutsätter i dag en hög grad av samarbete mellan föräldrarna efter en skilsmässa. Den utgår ifrån att relationer mellan föräldrar är sunda och att barn mår bäst av att ha kontakt med båda föräldrarna. I de flesta fall är detta naturligtvis vettigt. Men vi inom kvinnojoursrörelsen har länge vittnat om att regelverket inte är anpassat förallabarns bästa. 

När Roks kritiserar regelverk och praxis kring vårdnadstvister gör vi det för att vi har erfarenhet av hur fel systemet slår mot de kvinnor och barn som utsatts för våld av sin partner/pappa. De kvinnor och barn som – ofta under flera år – har tvingats leva tillsammans med en förövare som trakasserat, slagit och ibland också utnyttjat dem sexuellt. De kvinnor och barn som på grund av våld eller hot om våld inte vill eller vågar samarbeta om vårdnaden, som skulle kunna vara du eller jag.

Enligt de förändringar som infördes i Föräldrabalken 2006 ska gemensam vårdnad i princip vara uteslutet när det har förekommit våld i familjen. Trots detta förekommer det alltför ofta att barn, som uttryckt att de inte vill träffa sin pappa och i vissa fall även berättat att pappan våldfört sig och förgripit sig på dem, tvingas till växelvis boende hos pappan. I vissa fall har pappan – trots att han dömts för grov kvinnofridskränkning mot mamman och det finns uppgifter om att även barnen utsatts för våld och övergrepp – tilldelats ensam vårdnad om barnen för att mamman ansetts ha förvägrat dem umgänge med pappan och/eller påverkat barnen att emotionellt vända sig emot honom.

 Detta vittnar om en förödande brist på barnperspektiv och en oförståelse för hur våldet i nära relation tar sig uttryck.

Lite fakta: I en studie från Göteborgs universitet (Almqvist & Broberg 2004) framkom att 62 procent av barnen som vistats på en kvinnojour själva hade utsatts för misshandel av pappan. Barn som utsatts för eller tvingats uppleva våld hemma löper enligt en rad olika undersökningar en ökad risk för emotionella och beteendemässiga störningar senare i livet. Barnen uppvisar mer ångest, depression, traumasymtom och aggressivitetsproblem än andra barn. Att tvingas se pappa slå mamma bör således ses som en form av psykisk misshandel - som kan få livsavgörande konsekvenser.

Roks har därför sex krav:

·        Kartlägg och analysera domar efter 2006!Enligt en studie från Barnombudsmannen från 2005 beslutades det om gemensam vårdnad i 43 procent av fallen där en förälder dömts till våldsbrott mot en familjemedlem. Hur ser det ut i dag?

·        Utbilda samhällets aktörer om mäns våld kvinnor och barn!Familjerätt, rättsväsende och socialtjänst måste ha kännedom om hur våldets mekanismer fungerar och hur barn påverkas av att uppleva och utsättas för våld hemma.

·        Låt barnen komma till tals!Sverige måste leva upp till barnkonventionen. Barn måste bli tillfrågade och bli tagna på allvar i familjerättsliga processer. Deras vilja ska även kunna påverka domstolens beslut.

·        Förbättra kvaliteten i riskbedömningar! I tvistemål i familjerätten ska barnets bästa stå i fokus, inte den misstänktes rättssäkerhet. Om familjerättssekreterare glider in i en ”brottsmålslogik” och därför inte vill ställa ledande frågor om våld så länge det inte finns en dom i en straffrättsprocess, har de frångått sitt uppdrag.

·        Ge stöd åt barn i tid!Våga tala med barnen om våldet och utarbeta metoder för stödarbetet som bygger på förståelse för hur barn påverkas av att uppleva våld hemma.

·        Lyssna på kvinnor och barn när de vittnar om våld och övergrepp!När barnet uttryckligen inte vill umgås med en våldsam förälder och på så vis motsätter sig normen om ”behov av båda föräldrarna” måste barnets vilja erkännas som ”verklig”, och inte som påverkad av mamman. Självklart kan föräldrar påverka sina barn, men kvinnojourernas erfarenhet är att det oftare förekommer att mammor och barn förminskar omfattningen av våld och övergrepp än förstorar. Samhället måste våga se igenom irrläror som sprider andra budskap!

Sverige måste ta ytterligare ett steg i kvinno- och barnafridsarbetet. Vi inom kvinnojoursrörelsen vet att för många kvinnor och barn är ”den goda familjen” en abstraktion som inte har något med deras egna erfarenheter av verkligheten att göra. Alla relationer är inte vackra. Lagstiftare, familjerätt och alla vi andra samhällsaktörer som har kontakt med kvinnor och barn måste ha detta i beaktande.

*Fallen är hämtade från skriften ”Umgängessabotörerna – mammors berättelser om att skydda sina barn mot pappans våld och övergrepp”, som gavs ut i samband med Roks konferens ”Vårdnadstvisten – med barnet i fokus?” i oktober 2011, samt från en film med intervjuer som visades under samma konferens.